Vid olika studier som gjorts har det visat sig att även erfarna förare har svårt att rätt bedöma hastigheter. Vi tycks ha lättast art bedöma hastigheter hos fordon som närmar sig från sidan, tex de som kommer på en korsande väg. Svårast har vi att bedöma mötande fordons hastighet. Om mötande fordon har hög hastighet, bedömer vi deras fart som lägre. Ju högre hastigheter de mötande har, desto större blir vår felbedömning. Oklar sikt, tex dimma, slagregn, snöfall, skymning och gryning försvårar hastighetsbedömningen.
Försök som gjorts visar att förare i allmänhet har svårt att avgöra var två, mot varandra körande fordon kommer att mötas. Det kommer sig förstås av att vi ar rättsvaga på att bedöma det ursprungliga avståndet mellan fordonen. Dessutom är vi, rent utsagt, usla på att bedöma den mötandes hastighet. Försöken tyder på att vi alltid bedömer att mötet kommer att ske mitt emellan bilarnas ursprungliga läge, oavsett om fordonen har olika hastighet. Det betyder stora risker när vi i en omkörningssituation möter ett fordon som har mycket hög fart.
De förare som har insikt om de svårigheter vi har med att bedöma hastigheter och avstånd skaffar sig självklart en extra säkerhetsmarginal i kritiska situationer, exempelvis vid omkörning i samband med möte.
Så blir du fartblind...
I innerörat har vi ett organ som håller oss informerade om när farten ökar eller minskar. Dessutom känner vi ökningar och minskningar i ryggstödet, händer och armar. Problemet uppstår när vi uppnått en hög hastighet och bibehåller den. Då har vi mycket svårt att bedöma hur hög hastigheten är. Vi bedömer den ofta som lägre än vad den i verkligheten är. På äldre bilar "hör" man dock ofta den höga hastigheten i form av högt vind-, motor-och vägljud. Nyare bilar är ofta mera tystgående och hörselintrycket av fart minskar eller försvinner.
På en smal krokig väg fär vi hjälp av olika sinnesintryck. Om träd och belysningsstolpar som står nära vägen rusar förbi som brädor i ert staket inser vi att farten är hög. Klangningar i kurvor och svängar ger också fartintryck. På motorvägar och andra större vägar är avståndet till träd, stolpar och annat som kan ge fartupplevelse stort.
Vägarna är ofta raka och vi känner inte rörelseenergin på samma sätt som på de smala, krokiga vägarna.Man vänjer sig vid den höga hastigheten och upplever den som lägre än vad den egentligen är. Vi brukar kalla tillståndet för fartblindhet. Särskilt kraftigt är probremet när man kört på en bred rak väg en längre tid i hög hastighet.
Riskerna med att vara fartblind är att man minskar farten för lite när man behöver sakta ned, tex för att svänga av från motorvägen. Farten är för hög och bilen går av vägen i den kurva som ofta förekommer på motorvägsavfarter. Fartblindhet drabbar alla förare. Det finns bara ett botemedel. Att ofta titta på hastighetsmätaren. Särskilt i samband med inbromsningar och verkligen konstatera att farten sjunkit till en rimligt låg nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar