Om Sjukdom och läkemedel när du kör bil

Personer som lider av en sjukdom som skulle kunna äventyra trafiksäkerheten får inte ta körkort. Bland sådana sjukdomar finns syn- och balansrubbningar, medvetanderubbningar, demens och alkoholism.

Den som har körkort och drabbas av en sådan sjukdom måste, så länge sjukdomen pågår, avstå från att köra. Dessutom har läkaren som konstaterar en så allvarlig sjukdom skyldighet att meddela körkortsmyndigheten, som tar ställning till om körkortet ska återkallas eller ej. Det har visat sig att denna rapportering fungerar dåligt och ansvaret vilar ytterst på den enskilda personen. Om förmågan att köra bil är kraftigt nedsatt ökar risken för trafikolyckor.

Därför har man i den situationen såväl juridisk som moralisk skyldighet att låta bilen stå. Även "tillfälliga" sjukdomar kan ge så allvarliga störningar att trafiksäkerheten äventyras. Förkylning, influensa, luftvägsinfektioner, huvudvärk mm ger ofta dessutom feber och är starka skäl till att låta bilen stå under den tid sjukdomen pågår.

Många mediciner inverkar negativt på körförmågan. Bland annat sömnmedel, nervlugnande medel och vissa blodtryckssänkande läkemedel kan framkalla trötthet, dåsighet och nedsatt uppmärksamhet. Andra läkemedel kan framkalla onormal upprymdhet.

Läkemedel kan ha olika inverkan på olika människor. Därför måste du, genom att studera dina egna reaktioner, ta reda på vilken effekt ett visst läkemedel har just på din person. Den läkare som skriver ut medicinen är skyldig att informera om de kända bieffekterna.

Med vissa läkemedelsgrupper medföljer dessutom skriftlig information om biverkningarna. Läkarens och apotekets varning, liksom triangeln på läkemedelsburkarna, är ett tips om att läkemedlet normalt ger sådana störningar att man inte bör köra när man behandlas med det. Men eftersom olika människor reagerar olika kan det finnas läkemedel utan varningar som ger dig så stora störningar att du bör låta bilen stå.

Ansvaret vilar helt på den enskilde föraren. Även receptfria läkemedel kan, framförallt i stora doser, störa körförmågan.Tänk på att ett ofarligt läkemedel kan bli farligt i kombination med ett annat läkemedel eller tillsammans med alkohol. Läkemedel som verkar mycket negativt på körförmågan ska ha en röd triangel och varningstext på förpackningen. Du bör inte köra efter att du förtärt sådant läkemedel.

Moral i trafiken - om ålder och mognad

Trafiken är komplicerad. Missförstånd och felhandlingar kan bli livsfarliga. Därför finns ett behov av entydiga, detaljerade regler. Helst skulle vi behöva övervaka att alla trafikanter följer dem också.

Polisen har dock ingen möjlighet att övervaka alla överallt. Det är knappast önskvärt heller. De flesta av oss vill inte leva i ett samhälle där vi jämt och ständigt övervakas. I trafiken återfaller regelefterlevnaden på oss själva, vår ansvarskänsla, självbevarelsedrift och trafikmoral.

De flesta regler har växt fram genom erfarenheter och finns där för att skydda oss samt gynna samspel och framkomlighet i trafiken. Vi måste respektera reglerna och förstå att överträdelser nästan alltid betyder att vi utsätter oss själva eller andra för fara eller hinder. Det är lätt att falla för frestelsen att bryta mot reglerna, t ex omkörningsförbuden, när man har bråttom. Men den nytta man får, dvs  den tid man vinner, betalas av dig och andra trafikanter i form av större risker. Den som bryter mot reglerna "snyltar" på den gemensamma trafiksäkerheten.

Föraren har bråttom. Motivet styr förväntningarna. Han upplever miljön mera framkomlig och mindre farlig än vad den i verkligheten är. Det handlar om att ha en tillräckligt hög trafikmoral och avstå från regelbrotten.

Moralutveckling 
Man brukar tala om att människan utvecklas moraliskt i tre steg.

• 1. Det egocentriska stadiet. 

Små barn är ofta egoistiska och tänker först och främst på att tillgodose sina egna behov mest och först, utan hänsyn till regler och demokratisk ordning. Andras rättigheter, önskningar och behov kommer alltid i andra hand.

• 2. I det andra stadiet har man börjat anpassa sig till samhället.

Man accepterar regler och demokrati och lever upp till sina skyldigheter, men utan att visa ödmjukhet eller generositet.  Man håller på sin rätt även om det, i en viss  situation, för alla parter vore smidigare och enklare om man skulle ge avkall på rättigheterna.

• 3. Det tredje stadiet kommer man in i när man insett fördelarna av gemensamhet. 

Utöver regelefterlevnaden finns ett inslag av generositet  och ödmjukhet. Man inser fördelarna av att ge avkall på sina rättigheter när det, i ett visst läge medför smidighet och gynnar hela situationen.


Ålder och mognad följs till viss del åt. Av den anledningen får vi, i Sverige, inte ta körkort för bil förrän vi fyllt 18 år. Vid den åldern har de flesta av oss uppnått det tredje steget vilket är en förutsättning för samspelet i trafiken. En del personer mognar långsammare och ytterligare några blir kvar i första eller andra steget hela livet. I trafiken ser vi dem som hänsynslösa, tutande, blinkande trafikanter ofta med knutna nävar.

Angående hastighetsbedömning och fartblindhet

Vid olika studier som gjorts har det visat sig att även erfarna förare har svårt att rätt bedöma hastigheter. Vi tycks ha lättast art bedöma hastigheter hos fordon som närmar sig från sidan, tex de som kommer på en korsande väg. Svårast har vi att bedöma mötande fordons hastighet. Om mötande fordon har hög hastighet, bedömer vi deras fart som lägre. Ju högre hastigheter de mötande har, desto större blir vår felbedömning. Oklar sikt, tex dimma, slagregn, snöfall, skymning och gryning försvårar hastighetsbedömningen.

Försök som gjorts visar att förare i allmänhet har svårt att avgöra var två, mot varandra körande fordon kommer att mötas. Det kommer sig förstås av att vi ar rättsvaga på att bedöma det ursprungliga avståndet mellan fordonen. Dessutom är vi, rent utsagt, usla på att bedöma den mötandes hastighet. Försöken tyder på att vi alltid bedömer att mötet kommer att ske mitt emellan bilarnas ursprungliga läge, oavsett om fordonen har olika hastighet. Det betyder stora risker när vi i en omkörningssituation möter ett fordon som har mycket hög fart.

De förare som har insikt om de svårigheter vi har med att bedöma hastigheter och avstånd skaffar sig självklart en extra säkerhetsmarginal i kritiska situationer, exempelvis vid omkörning i samband med möte.

Så blir du fartblind...
I innerörat har vi ett organ som håller oss informerade om när farten ökar eller minskar. Dessutom känner vi ökningar och minskningar i ryggstödet, händer och armar. Problemet uppstår när vi uppnått en hög hastighet och bibehåller den. Då har vi mycket svårt att bedöma hur hög hastigheten är. Vi bedömer den ofta som lägre än vad den i verkligheten är. På äldre bilar "hör" man dock ofta den höga hastigheten i form av högt vind-, motor-och vägljud. Nyare bilar är ofta mera tystgående och hörselintrycket av fart minskar eller försvinner.

På en smal krokig väg fär vi hjälp av olika sinnesintryck. Om träd och belysningsstolpar som står nära vägen rusar förbi som brädor i ert staket inser vi att farten är hög. Klangningar i kurvor och svängar ger också fartintryck. På motorvägar och andra större vägar är avståndet till träd, stolpar och annat som kan ge fartupplevelse stort.

Vägarna är ofta raka och vi känner inte rörelseenergin på samma sätt som på de smala, krokiga vägarna.Man vänjer sig vid den höga hastigheten och upplever den som lägre än vad den egentligen är. Vi brukar kalla tillståndet för fartblindhet. Särskilt kraftigt är probremet när man kört på en bred rak väg en längre tid i hög hastighet.

Riskerna med att vara fartblind är att man minskar farten för lite när man behöver sakta ned, tex för att svänga av från motorvägen. Farten är för hög och bilen går av vägen i den kurva som ofta förekommer på motorvägsavfarter. Fartblindhet drabbar alla förare. Det finns bara ett botemedel. Att ofta titta på hastighetsmätaren. Särskilt i samband med inbromsningar och verkligen konstatera att farten sjunkit till en rimligt låg nivå.